Ganska nyligen passerade jag det berömda 40-strecket. Plötslig kommer det massor med frågor om hur det känns att fylla 40år!? Det var ingen som frågade mig hur det kändes att fylla 39år? Människa som jag är så började jag reflektera över detta. Hur känns det egentligen att bli 40år gammal. En reflektion startade över vad jag gjort sedan jag fyllde 30år. Bara för ett kort ögonblick insåg jag att 10 år är väldigt lång tid…..
Min dotter Rebecca har gått från att vara en liten busig 5-åring som precis upptäckt dansens fascination, till att idag vara en mogen dansande kvinna som funderar över vad hon ska bli när hon blir ”stor”!
För ca 10år sedan slutade jag amma min numer 11-åriga son Adrian för att kunna ta en cider när jag hade min 30-års fest i okt/nov. Andra tider och andra rön beträffande amning och alkohol. Hade trots allt ammat honom tills han var 10mån, vilket var det kortaste av alla mina 3 barn. Så jag känner mig nöjd.
När jag var 30år hade jag fått 3 barn på 5år, vilket var ganska bra jobbat faktiskt!! Nu fanns också min fina Samuel 21/2år. En väldigt glad liten kille som upptäckte världen på alla sätt. Själv hade jag 2 blöjbarn samtidigt som jag körde fram i dubbelvagn och en envis 5-åring i handen bredvid. Imponeras över mig själv på den tiden, att man fick vardagen att fungera.
2010 startade jag mitt företag som jag döpte till Corpus vitae. Min tanke var att det skulle finnas en fin betydelse i företagsnamnet. Insåg senare att detta var totalt värdelöst i marknadsföringssyfte. Sedan dess har företaget bytt namn 2ggr och numer även delvis ändrat inriktning på verksamheten.
Jag har gått från företagare med uppdrag åt andra, till att stå helt på egna ben, till att vara anställd och bara ha företaget vid sidan av. Till att åter stå på egna ben under denna 10-års period. En berg- och dalbana i känslor, beslut och hårt arbete.
Jag har hunnit vara med under 2 totalrenoveringar av våra hus, 1 flytt från landet till stan, från 800 personer till 130 000 personer. Ny skola/ förskola, nya vänner, nya områden, nya matvaruaffärer etc.
Jag har sprungit mitt första halvmarathon i fjällen, flera Göteborgsvarv, nya millopp och upptäckt nya underbara löparvägar. Jag har på egen hand genomfört ett eget Marathon bara för att se om jag kunde. Jag har åter börjat bygga muskler för att må bra och vara stark både fysiskt och mentalt.
Jag har hunnit gå igenom en depression och utmattningstillstånd och kämpar fortfarande mot den tröttsamma tröttheten!! Men kan idag ändå känna viss tacksamhet åt min depression då den givit mig många insikter på vägen.
Nyligen fick jag också vara prinsessa för en dag då jag äntligen blev fru efter en att tillbringat en hel evighet som sambo till min nuvarande man.
Tillsammans med familjen har jag fått uppleva massor med äventyr både hemma, i skogen, på sjön, i fjällen, vid havet och i andra länder. Jag har fått känna solen mot min kind, vinden i mitt hår, regnet mot mitt ansikte och kylan in på min bara kropp.
Jag har levt med glädje, motgång, tunga uppförsbackar men också härliga nedförsbackar, massor med skratt men också tårar.
Jag har levt……..